Patrik i Politiken
Oberoende sverigedemokratisk...
måndag, januari 22, 2007
fredag, januari 19, 2007
Det politiska våldet
Klippt från Danmarks radios texttv 070119
***
HØJREFLØJ RUSTER SIG MED LUFTGEVÆR
Grupperinger på den yderste højrefløj
er klar til at gribe til våben i kampen
mod deres politiske modstandere.
Det sker efter at højreradikale møder
flere gange er blevet angrebet af
modstandere, skriver JydskeVestkysten.
Formanden for Frit Danmark, Michael
Ellegaard, opfordrer sine medlemmer til
at købe en bestemt type luftgevær, der
er så kraftigt, at det kan affyre
projektiler med en sådan kraft, at de
kan gå lige gennem et grisehoved.
- Det er meget, meget kraftigt og kan
sammenlignes med rigtige skydevåben,
siger Palle Larsen, Rigspolitiets
våbentekniske afdeling.
***
Se även
Länk 1 till Jydske Vestkysten
Länk 2 till Jydske Vestkysten
Är det denna utveckling som väntar även för Sverigedemokraternas vidkommande i Sverige? Men anledning av Östgötadistriktets ordförande Adam Linnerheims avgång under den gångna veckan, efter upprepade hot om våld p.g.a. hans politiska engagemang från förmodade vänsterextremister, och slutligen en yxa i ytterdörren till hans lägenhet, så är det inte utan att frågan väcks. Polisen har under hösten ökat insatserna för att skydda Sverigedemokraternas möten från det våldsfixerade slöddret på yttre vänsterkanten, men de kan inte skydda alla och envar av oss som på ena eller andra sättet har anknytning till Sverigedemokraterna, eller på annat sätt uttrycker åsikter som misshagar våldsvänstern.
Utvecklingen är oroande, men att låta sig skrämmas till tystnad är ingen lösning på problemet, även om jag har full förståelse för att den som utsätts för våld och hot kan välja den vägen. Det ligger något "osvenskt" över att diskutera aktivt självförsvar, och kanske är det också meningslöst att diskutera det. I den mån polis och myndigheter inte kan garantera individers säkerhet, så får själv vara bäste dräng. Det faktum behöver ju inte diskuteras, att det finns effektiva medel att försvara sin privatperson och sin familj med, såväl inom som utom svensk lag. Minst av allt är detta en partifråga.
***
HØJREFLØJ RUSTER SIG MED LUFTGEVÆR
Grupperinger på den yderste højrefløj
er klar til at gribe til våben i kampen
mod deres politiske modstandere.
Det sker efter at højreradikale møder
flere gange er blevet angrebet af
modstandere, skriver JydskeVestkysten.
Formanden for Frit Danmark, Michael
Ellegaard, opfordrer sine medlemmer til
at købe en bestemt type luftgevær, der
er så kraftigt, at det kan affyre
projektiler med en sådan kraft, at de
kan gå lige gennem et grisehoved.
- Det er meget, meget kraftigt og kan
sammenlignes med rigtige skydevåben,
siger Palle Larsen, Rigspolitiets
våbentekniske afdeling.
***
Se även
Länk 1 till Jydske Vestkysten
Länk 2 till Jydske Vestkysten
Är det denna utveckling som väntar även för Sverigedemokraternas vidkommande i Sverige? Men anledning av Östgötadistriktets ordförande Adam Linnerheims avgång under den gångna veckan, efter upprepade hot om våld p.g.a. hans politiska engagemang från förmodade vänsterextremister, och slutligen en yxa i ytterdörren till hans lägenhet, så är det inte utan att frågan väcks. Polisen har under hösten ökat insatserna för att skydda Sverigedemokraternas möten från det våldsfixerade slöddret på yttre vänsterkanten, men de kan inte skydda alla och envar av oss som på ena eller andra sättet har anknytning till Sverigedemokraterna, eller på annat sätt uttrycker åsikter som misshagar våldsvänstern.
Utvecklingen är oroande, men att låta sig skrämmas till tystnad är ingen lösning på problemet, även om jag har full förståelse för att den som utsätts för våld och hot kan välja den vägen. Det ligger något "osvenskt" över att diskutera aktivt självförsvar, och kanske är det också meningslöst att diskutera det. I den mån polis och myndigheter inte kan garantera individers säkerhet, så får själv vara bäste dräng. Det faktum behöver ju inte diskuteras, att det finns effektiva medel att försvara sin privatperson och sin familj med, såväl inom som utom svensk lag. Minst av allt är detta en partifråga.
onsdag, januari 17, 2007
Avrättningarna i Irak
Som demokrat och humanist har jag givetvis invändningar mot dödsstraffet och dess tillämpning. När nu den gamle tyrannen Saddam Hussein och hans verkställare själva får smaka samma galge som de tidigare dömt så många till, kan man dock inte helt bortse från att det finns en viss logik i det som sker.
Problemet med dödsstraffet är knappast att ingen som avrättas inte skulle förtjäna det, för vem tycker inte att t.ex. Saddam i någon mening förtjänar sitt öde? Problemet ligger i den juridiska tillämpningen. Ingenstans i världen har dödsstraffet hittills kunnat tillämpats med full rättssäkerhet, utan i varje land där dödsstraff funnits så har också oskyldiga dömts till döden, vid upprepade tillfällen.
Ändlösa debatter världen över om dödsstraffets vara och icke vara, behandlar tyvärr sällan detta argument.
Problemet med dödsstraffet är knappast att ingen som avrättas inte skulle förtjäna det, för vem tycker inte att t.ex. Saddam i någon mening förtjänar sitt öde? Problemet ligger i den juridiska tillämpningen. Ingenstans i världen har dödsstraffet hittills kunnat tillämpats med full rättssäkerhet, utan i varje land där dödsstraff funnits så har också oskyldiga dömts till döden, vid upprepade tillfällen.
Ändlösa debatter världen över om dödsstraffets vara och icke vara, behandlar tyvärr sällan detta argument.



