På moderata serbiska nationalisters sida
Mycket finns att säga om de albanska separatisternas illegala utbrytning ur Serbien, i strid med gällande FN-resolution. Jag vacklade själv under någon dag, innan jag tänkt igenom grund, läge och konsekvenser. Min första reaktion var i det närmaste en axelryckning... tja det är väl så det går till på Balkan - nya stater kläcks på löpande band. Men Kosovo/Metohija är annorlunda och kan inte jämföras med de forna jugoslaviska delrepublikernas utbrytningar, som var en lika naturlig process som den i det forna Sovjet.
Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti har som enda (såvitt jag just nu känner till) nordiska partier tagit avstånd från ett erkännande av utbrytningen. Norska Fremskrittspartiet har inte direkt tagit avstånd, men manat till försiktighet.
Ett av huvudargumenten som används för att motivera erkännande av utbrytningen, är att 90% av befolkningen är etniska albaner. Så har det inte alltid varit och det som gäller idag är en rekordsiffra. Andelen av den ena eller andra etniska härkomsten i Kosovo/Metohija har varierat genom tiderna, som effekt icke minst av grymheter och folkfördrivningar. Anser man att skälen för att erkänna utbrytningen är starkare om det bor 90% albaner i Kosovo/Metohija än 70%, så bejakar man de etniska rensningar som skett. Den historiska rätten till Kosovo/Metohija verkar världssamfundet finna helt ointressant, men är avgörande för den vanlige serbens inställning.
Det är på dessa vanliga serbers sida jag väljer att ställa mig och med deras moderata nationalistiska argument som huvudargument. De idioter och ultranationalister som bränt USA-ambassaden och viftat med porträtt av Putin och Milosevic har bara gjort bort sig själva, men inte lyckats försämra argumenten emot den illegala utbrytningen. En konstgjort skapad majoritet av albaner i Kosovo/Metohija, motiverar inte på något sätt en självständighetsförklaring. Dessutom finns redan ett land för albaner: Albanien.
Erkännandet av de albanska separatisternas utbrytning är ett allvarligt misstag och saknar konsekvensanalys på både kort och lång sikt. Nu får vi en stat som erkänns av vissa men inte av andra. Vi får ytterligare en stötesten i relationerna mellan västvärlden och Ryssland (där jag argumentationsmässigt normalt står på västvärldens sida, vilket är omöjligt denna gång). Vi får en fattig stat i kaos som potentiellt kan bli inkörsport för brottslighet och terrorism till Europa. Vi får en situation där separatister världen över kommer åberopa Kosovostaten som skäl för att själva bryta sig loss - och med samma rätt. Det kan gälla Baskien, Vallonien eller förorter i Västeuropa där ursprungsbefolkningen trängts undan.
Det som förbryllar allra mest är världssamfundets olika inställningar till samma problem. I Serbien vill man riva isär. I Bosnien-Hercegovina vill man föra samman. Serberna i norra Kosovo/Metohija och i Bosnien-Hercegovina (Republika Srpska) bryter sig nu rimligen också loss och kräver självständighet eller förening med Serbien. Vem kan säga att de har fel när Kosovo-staten godkänts som effekt av storalbanska drömmar och i strid med FN-resolutioner?
Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti har som enda (såvitt jag just nu känner till) nordiska partier tagit avstånd från ett erkännande av utbrytningen. Norska Fremskrittspartiet har inte direkt tagit avstånd, men manat till försiktighet.
Ett av huvudargumenten som används för att motivera erkännande av utbrytningen, är att 90% av befolkningen är etniska albaner. Så har det inte alltid varit och det som gäller idag är en rekordsiffra. Andelen av den ena eller andra etniska härkomsten i Kosovo/Metohija har varierat genom tiderna, som effekt icke minst av grymheter och folkfördrivningar. Anser man att skälen för att erkänna utbrytningen är starkare om det bor 90% albaner i Kosovo/Metohija än 70%, så bejakar man de etniska rensningar som skett. Den historiska rätten till Kosovo/Metohija verkar världssamfundet finna helt ointressant, men är avgörande för den vanlige serbens inställning.
Det är på dessa vanliga serbers sida jag väljer att ställa mig och med deras moderata nationalistiska argument som huvudargument. De idioter och ultranationalister som bränt USA-ambassaden och viftat med porträtt av Putin och Milosevic har bara gjort bort sig själva, men inte lyckats försämra argumenten emot den illegala utbrytningen. En konstgjort skapad majoritet av albaner i Kosovo/Metohija, motiverar inte på något sätt en självständighetsförklaring. Dessutom finns redan ett land för albaner: Albanien.
Erkännandet av de albanska separatisternas utbrytning är ett allvarligt misstag och saknar konsekvensanalys på både kort och lång sikt. Nu får vi en stat som erkänns av vissa men inte av andra. Vi får ytterligare en stötesten i relationerna mellan västvärlden och Ryssland (där jag argumentationsmässigt normalt står på västvärldens sida, vilket är omöjligt denna gång). Vi får en fattig stat i kaos som potentiellt kan bli inkörsport för brottslighet och terrorism till Europa. Vi får en situation där separatister världen över kommer åberopa Kosovostaten som skäl för att själva bryta sig loss - och med samma rätt. Det kan gälla Baskien, Vallonien eller förorter i Västeuropa där ursprungsbefolkningen trängts undan.
Det som förbryllar allra mest är världssamfundets olika inställningar till samma problem. I Serbien vill man riva isär. I Bosnien-Hercegovina vill man föra samman. Serberna i norra Kosovo/Metohija och i Bosnien-Hercegovina (Republika Srpska) bryter sig nu rimligen också loss och kräver självständighet eller förening med Serbien. Vem kan säga att de har fel när Kosovo-staten godkänts som effekt av storalbanska drömmar och i strid med FN-resolutioner?



