Kränkte kvinna - får skadestånd!

Diskrimineringsombudsmannen (DO) Katri Linna stämmer arbetsförmedlingen och kräver 160000 kr (!) i skadestånd till en muslimsk man som miste sin praktikantplats efter att han vägrat ta en kvinna i hand i samband med en intervju, "av religiösa skäl".

Länk till Svd

Länk till Helsingborgs Dagblad

DO Katri Linna: "-Det tillhör ovanligheterna att vi stämmer myndigheter, men här har man gjort en allvarlig felbedömning."

Jag undrar vem det är som gjort en allvarlig felbedömning? Missanpassade beteenden och dåligt uppförande ska givetvis aldrig kunna motiveras med "religiösa skäl". I detta fall är en förvärrande omständighet dessutom att en av det moderna svenska samhällets okränkbara grunder, jämlikheten mellan könen, har kränkts å det grövsta.

Vad den här muslimske mannen behöver är inget skadestånd, utan en lektion i normalt svenskt folkvett! Han behöver lära sig att i Sverige är kvinnan en fullvärdig människa som ska behandlas med samma respekt som en man, och att diskriminerande åtskillnader mellan könen är oacceptabla. Religiösa sekteristiska beteenden hör inte hemma på våra arbetsplatser. Ska någon betala skadestånd här, så är det den muslimske mannen som kränkte kvinnan, ingen annan.

Och förresten, var är feministerna nu någonstans? De borde gå till storms mot DO, men som vanligt när det hettar till och gäller något annat än rena låtsasfrågor, så kommer vi inte höra ett knyst från dem. Jag äter upp hatten om det skulle visa sig vara fel.

Insändare i Kristianstadsbladet

Det var många som gick i taket när de läste Annika Ydrefelts kränkande insändare i Kristianstadsbladet den 14/5 -08. För mig väcktes primärt frågan vad som får kränkas och vad som inte får kränkas. Det står klart att vissa uppfattningar får kränkas men inte andra. En tydlig skiljelinje går mellan politik och religion, och tydliggörs särskilt om man gör vissa specifika val ur respektive grupp. Jag valde att skriva ett svar, vilket också fick redaktionen att ge en kommentar. Jag har nu skrivit ännu ett svar, som jag mailat redaktören men inte räknar med att få publicerat. Jag publicerar det därför här istället, enligt nedan:

Jag tackar Kristianstadsbladet för att ni publicerade min insändare och Lasse Bernefalk för kommentaren. Ni uppfattade en del av min intention helt riktigt, nämligen belysandet av hur vissa uppfattningar (där det finns en gud inblandad) skyddas, ofta till överdrift, medan andra uppfattningar (där det saknas en gud) får behandlas och omskrivas i princip hur som helst. Om sedan Sd behandlas värre än andra partier eller inte, må vara en annan diskussion.

Det är också riktigt konstaterat att snedheten bekräftas t.o.m. i svensk lagstiftning, där t.ex. HMF-lagen skyddar religiös uppfattning. En intressant skillnad finns här mot FN's deklaration om de mänskliga rättigheterna, där skyddet av religiös uppfattning däremot likställs med andra typer av uppfattningar, även politiska.

Jag tycker samtidigt att Bernefalk missar en aspekt när det gäller kränkandet av någons politiska uppfattning. Partiföreträdare befinner sig i en särskild ställning och kan som offentliga personer inte lika enkelt betraktas som kränkta, som icke-offentliga personer. De flesta sd-sympatisörer är dock inte företrädare eller offentliga personer. De har bara en politisk uppfattning, som rimligen inte kan vara mindre värd än en religiös uppfattning. Politik och religion går dessutom in i vartannat och kan inte per automatik särskiljas. Kristdemokraterna är ett politiskt parti som åtminstone skapades på religiös grund. Vi kan inom en nära framtid ha ett muslimskt politiskt parti i Sverige, och "politisk islam" är redan ett välanvänt begrepp.

Hård granskning som presenterar ofördelaktiga uppgifter om ett parti och/eller dess representanter är en sak. Det var knappast det som Annika Ydrefelt ägnade sig åt, utan istället ett massivt spridande av subjektivt trams som jag uppfattade som ämnat enbart för kränkning mot dem som uppfattar sig som sympatisörer till Sverigedemokraterna. Jag är övertygad om att det redan finns många insändare som ni väljer att inte publicera, vilket inte per automatik innebär att ni vill inskränka yttrandefriheten. Min uppfattning är fortfarande att Annika Ydrefelts insändare borde fallit för Kristianstadsbladets etikett-regler. Det hade enbart gynnat yttrandefriheten.

Riksårsmötet

Problemet är att intrycken från RÅ är så många och starka att man skulle kunna skriva en hel roman. Det är inte så mycket idé att sakrapportera om mötet, för det har så många andra redan gjort, och en utmärkt sammanfattning ges på Sverigedemokraternas hemsida och i Sdkuriren. En sammanfattning med litet mer lokal prägel finns också på Sd Ängelholms hemsida. Jag tänkte därför fokusera på de människor som jag träffade eller lärde känna på annat vis under mötet, och som gav mig särskilt starka intryck. Utan inbördes ordning följer:

Sd Värmland

I Värmland finns många duktiga sverigedemokrater. Ett minne, troligen för livet, kommer vara bussens framkomst till hotellet på torsdagskvällen, när Göran Olsson stiger in i vår "Skåneexpressen", hälsar oss välkomna och ger en övergripande information på sin sköna (men för en skåning bitvis svårbegripliga) värmländska dialekt. Ett annat minne som bitit sig fast för evigt, är Runar Filpers inspirerande anförande vid riksårsmötets öppnande dagen efter, också det på skön värmländska (du får ursäkta Göran, men Runars dialekt var nog en aning mer begriplig för en skåning
:-) ).

Sven-Olof Sällström

Sven-Olof från Östersund var riksårsmötets ordförande, som trots sjukdom genomförde sitt uppdrag på ett mycket hedervärt sätt. Jag har följt Sven-Olofs kloka ord och sakliga inlägg i debatterna på bl.a. Sdblogg och jag blev både glad och upprymd när jag i möteshandlingarna (som jag givetvis läste såfort de blev offentliga en tid före mötet) fann att valberedningen föreslog Sven-Olof till ersättare i partistyrelsen.

Sd Landskrona

Det glada och arbetssamma gänget från Landskrona visar oss andra vägen mot framtiden. Kommunalpolitik är inte alltid enkelt, men man inser snabbt att Sd Landskrona verkligen har tagit för sig i sin roll som ett av de största partierna och att de spelar en viktig roll i Landskronapolitiken. Både sd-väljare och partikamrater har all anledning att vara stolta över dem. Min gissning är att Sd Landskronas erfarenheter kommer att spela en viktig roll i partiets kommunpolitiska utbildningsinsats efter 2010, då Landskronaresultaten från 2006 högst sannolikt kommer att upprepas i många kommuner.

Sd Stockholm

Sverigedemokraternas framgångar 2006 i Stockholmsområdet var, med något lokalt undantag, ganska blygsamma. Liksom Jimmie Åkesson framförde på mötet, så är nyckeln till framgång att lyckas i storstadsregionerna. Sd-representanterna i Stockholm kan därför bli nyckeln till partiets nya framgångar 2010, liksom Skånes sd-representanter kan sägas ha varit det 2006. Efter att ha lyssnat till alla konstruktiva idéer, vinklar och förslag från Stockholmsområdets sverigedemokrater, har min övertygelse stärkts att de kommer att klara den rollen med galans 2010. De är långt framme i sin politiska mognad och i sitt politiska arbete trots att de inte har fördelen av alls så många förtroendeuppdrag som vi har i t.ex. Skåne.

Julia Kronlid

Julia imponerade på mig med sin tydliga argumentation i debatten om de religiösa friskolorna, där vi var varandras meningsmotståndare kring en motion. Julias motargument fick mig inte att vända i sak, men däremot att vidga min syn på frågan. Frågan om de religiösa friskolorna kan ses ur olika aspekter. Att grundproblemet är de friskolor som försöker indoktrinera barnen på ett osunt sätt efter religiösa dogmer, tror jag alla är överens om. Jag tror också alla partikamrater är rörande överens om att problemet är större med vissa religioners friskolor, än med andras. Ämnet ligger öppet för fortsatta diskussioner i framtiden.

Julia fick igenom sitt ändringsyrkande i stadgarna ang. kommunföreningarnas val av styrelse. Dessa kommer även fortsättningsvis att ske på årsbasis, istället för på 2årsbasis, som var föreslaget av den vanligtvis mycket kloka partistyrelsen. I detta fall var dock Julia klokare och om jag minns rätt var stödet så enhälligt för hennes förslag att det gick igenom utan votering.

Hotellpersonalen

Överhuvudtaget var Gustaf Fröding ett mycket bra och trevligt hotell och de ska ha heder av att de tog emot oss sverigedemokrater trots de påtryckningar de utsattes för och den risk för hot som förelåg. De stod fast vid sin policy att inte diskriminera någon, hela vägen. Personalen fick en att känna sig hemmastad från första stund, med sitt gemyt och sin goda service.

Sverigedemokrater från Åsele

Jag är hemskt dålig på namn, tyvärr. Jag minns inte vad paret från Åsele hette, mötets nordligaste deltagare, men jag minns att de rest de 100 milen till riksårsmötet utan en spottstyver i ekonomisk ersättning. Utan kommunal partikassa och med ett fattigt distrikt bakom sig har man att välja mellan det och att stanna hemma. De valde det rätta och ska ha all heder. Det är bara att beklaga att partiet inte har någon rättvisepott som de kunde ersättas ifrån.

Sverigedemokraternas riksårsmöte

Så var man hemma igen efter ett fantastiskt och lyckat riksårsmöte, det första någonsin för min personliga del.

En del av mina partikamrater har varit snabba och bloggade t.o.m. i hotellrummen under kvällarna. Själv kommer jag skriva om mötet efterhand och kommer förmodligen dela upp det i en personlig rapportering här på min blogg, och en litet mer formell rapportering på Sd Ängelholms hemsida, eftersom jag anser det vara en angelägenhet för lokalavdelningens vidkommande, att dess ordförande har deltagit i (och faktiskt *avgjort* - återkommer till den punkten) beslut som rör hela partiet. Jag kommer knyta ihop min rapportering till en helhet, genom länkningar de 2 bloggarna emellan.

Tills jag själv hinner rapportera, rekommenderar jag följande läsning ang. riksårsmötet:

Sveriges Radio rapporterar om mötet
Sd-kuriren
Dragan Klaric (sd) rapporterar direkt från mötet
Stefan och Carina (sd) rapporterar direkt från mötet